Hur pratar jag om svåra saker med barn, t. ex. om saker som de hört om i media? Ska jag berätta om när det händer något även om de inte frågar?
Media speglar mycket katastrofer och skrämmande skeenden och barn idag har svårt att undgå det som sägs eftersom det förmedlas i så många olika format. En del barn tycks inte påverkas nämnvärt av det de ser eller hör medan andra blir betydligt mer oroade och bekymrade. Du får helt enkelt utgå ifrån ditt eget barn och din kunskap som förälder om ditt barn.
Hur man talar med barn och hur mycket detaljer och information man ska ge handlar mycket om hur gammalt barnet är och på vilken utvecklingsnivå han eller hon befinner sig. Grundregeln är att förenkla mer för yngre än för äldre barn. Små barn har inte förmågan att sortera information och de saknar bakgrundskunskap och förståelse för begrepp som risk, procentsatser och annat, så de har svårt att ta till sig saker om det blir för svårt eller komplicerat.
Om du märker att ditt barn verkar fundersamt eller bekymrat kan du fråga om det och också erbjuda dig att lyssna till barnets frågor och att svara och förklara så gott du kan. Däremot behöver du inte tänka att du måste informera barnet om han/hon inte verkar intresserad.
Som förälder kan man också vara tydlig med framförallt små barn att de inte behöver oroa sig eller ta någon form av ansvar utan det är något deras föräldrar och andra vuxna i deras närhet gör åt dem. Barn behöver till exempel inte själva fundera över vad de ska äta, om de borde tvätta sina händer oftare eller om de ska ha med sig handsprit, utan de kan lita på att vuxna talar om för dem vad som gäller.
Att välja media som MiniBladet, Lilla Aktuellt eller liknande kan vara en bra lösning för barn i avsedd ålder då dessa media jobbar med att just förmedla nyheterna på ett barnvänligt sätt. Även du som förälder kan via dessa media få inspiration för hur du kan tala med ditt barn.
Om varje svar du ger ditt barn leder till nya frågor och du märker att barnet inte tycks bli lugnat av det du säger utan snarast mer oroat är det en signal om att förenkla ytterligare och kanske avsluta samtalet. Blir ditt barn så oroligt att det blir ett lidande för barnet, det kan till exempel märkas i form av sömnsvårigheter, magont och nedstämdhet, kan det vara aktuellt att faktiskt söka barnpsykiatrisk hjälp då en del barn har svårt att hantera sin oro och behöver strukturerad hjälp för att lära sig det. Kognitiv beteendeterapi, KBT, har visat sig vara en effektiv och som regel snabb behandlingsmetod för barn med dessa problem.
